Nanotekniken anses av många vara revolutionerande och början på en ny era inom teknik och forskning. Genom att påverka tillverkningen av produkter ända nere på molekylärnivå skapas nya, närmast obegränsade möjligheter att framställa produkter med överlägsna egenskaper. Framtiden förväntas bland annat erbjuda kraftfulla mediciner utan biverkningar och effektiva solceller som lagrar både synlig och infraröd strålning. Men entusiasmen är inte odelad. Forskningen kring farorna med nanoteknik har ännu inte kommit speciellt långt och vetenskapsmän varnar för risker för både människan och miljön.
Nanoteknik, ibland även vardagligt kallat atomslöjd, är teknik som hanterar matreal, strukturer och system, vars egenskaper beror på beståndsdelar som är lämpligast att mäta i nanometer. En nanometer är en längdenhet som motsvarar en miljarddels meter, där prefixet nano- står för 10−9. Måttet är vanligt i sammanhang där mätningar görs på molekylärnivå eller då våglängder av synligt ljust ska anges. En nanometer är så pass liten att den inte kan ses i ett vanligt mikroskop. Man kan jämföra med att det på en nanometer får plats fem atomer, eller att en DNA-spiral är ca tre nanometer bred.
Nanotekniken är alltså den teknik som behandlar de minsta byggstenar människan idag kan påverka, atomerna. Tekniken används främst inom fysiken, biologin, elektroniken och materialfysiken. Några konkreta exempel på vad nanotekniken används till idag är mindre och snabbare datorer, slitstarka däck och UV-filter i solkräm. Sådant som för bara några år sedan hörde hemma i en science fictionfilm, så som fläckfria kläder och självrengörande fönster, är nu inte längre någon omöjlighet utan finns till försäljning på marknaden.
Mycket av den miniatyrisering vi ser idag har vi nanotekniken att tacka för. Miniatyrisering innebär att produkter blir mindre och mindre, lättare och lättare. Datorerna, som för bara ca 20 år sedan, var enormt skrymmande är det kanske tydligaste exemplet.
Intresset för nanoteknik och förhoppningarna på dess användningsområden ökar för varje år. Det var inte allt för länge sedan det ansågs vara en teknik utan speciellt många tillämpningsområden. Antalet produkter som bygger på nanoteknik ökar kraftigt varje år och utvecklingen ser inte ut att stoppas. Kemiprofessorn Mark Ratner och ingenjören Daniel Ratner förutspådde 2003 i sin bok ”Nanotechnology: A Gentle Introduction to the Next Big Idea” att nanotekniken 2015 ska omsätta en trillion dollar, vilket i så fall skulle innebära att det är den snabbast växande industrin genom tiderna.
Trots alla förhoppningar om mer hälsosamma läkemedel och effektivare och miljövänligare produkter finns det många som varnar för nanoteknikens baksida. Dagens forskning om nanoteknikens risker har inte kommit speciellt långt och det satsas inte heller mycket pengar på detta område. Man vet att egenskaper ändras hos partiklar med nanostorlek, men inte ännu vilka följder detta kan få. Bland annat finns det finns risk för att partiklar från kläder och hudkrämer kan tränga in genom huden och påverka vår kropp negativt.
Det är inte heller klart vilka negativa effekter nanotekniken kan komma att ha på miljön. De flesta forskare tycks dock förvänta sig att de positiva effekterna skall överväga de negativa.
Det är ytterst troligt att forskningen kring nanoteknikens risker och negativa effekter kommer att öka närmaste åren, precis som produkter vilka motverkar dessa biverkningar.
