Nanoteknik handlar inte bara om spektakulära saker, som pacemakers så små att man kan svälja dem med maten och datorer i kreditkortsstorlek. Det handlar minst lika mycket om att skapa effektivare versioner av tekniska apparater som redan existerar. Att helt enkelt krympa prylarna skulle många gånger vara opraktiskt, eftersom de skulle bli så små att de blev svåra att arbeta med.
Ett exempel på var den nya tekniken kan användas är i skrivare. Idag använder vi betydligt mer skrivarbläck än vad som egentligen är nödvändigt. Därför pågår forskning för att ta fram skrivare med nanoteknik som är mer bläcksnåla, så att en patron räcker i flera år.
Men om bläckpatronerna räcker så länge kan ett annat problem uppstå, nämligen att bläcket torkar. Även detta hoppas man dock kunna lösa med nanoteknik. Nanoteknik har nämligen lika mycket att göra med kemi som med elektro- och materialteknik. Redan idag används nanopartiklar i målarfärg, och man hoppas kunna utveckla nya typer av bläck, som kräver mindre energi för att tryckas på papper, med hjälp av tekniken.
En svårighet är att vanliga mekaniska lagar inte alltid är tillämpliga på nanopartiklar. Istället måste forskarna studera hur encelliga organismer interagerar med sin omgivning, och använda dessa kunskaper i utvecklingen av ny teknik.
