Grunden till nanotekniken lades av fysikern (och senare Nobelpristagaren) Richard Feynman redan 1959. Han höll då föreläsningen There’s Plenty of Room at the Bottom, där han lyfte fram idén att tänka litet. Han sa då bland annat att det borde vara fullt möjligt att lagra all information i Encyclopaedia Brittanica på en så liten yta som ett knappnålshuvud och ändå ha plats över. Detta skulle göras genom att manipulera atomernas positioner.
Begreppet nanoteknik användes för första gången av N. Tanigushi, vid Tokyo University, 1974. Hans definition var ”’Nano-technology’ mainly consists of the processing of separation, consolidation, and deformation of materials by one atom or one molecule.” . Det är denna definition som används än idag. Begreppet nanoteknik fick dock sin spridning över världen först på 1980-talet.
Den man som främst bidrog till begreppets utbredning var forskaren Eric Drexler (Richard Feynmans tidigare elev) som med boken ”Engines of Creation: The Coming Era of Nanotechnology” vidareutvecklade det koncept som ursprungligen påbörjats av Feynman. Drexlers bok är än idag erkänd som ett utav nanoteknikens största verk.
Ett tidigt exempel på användning av nanoteknik är då man 1979 började använda diamant i borrar för att bättre kunna utföra arbeten på hårda material. Detta skedde med andra ord långt innan begreppet nanoteknik var uppfunnet, men tanken bygger ändå på just den teknik där man utnyttjar egenskaper hos de allra minsta byggstenarna.
Diamanter har sedan dess blivit allt mer populära och används sedan andra halvan av 1900-talet flitigt. Tack vare användandet av diamant har det blivit möjligt att effektivisera många verktyg och göra dem mindre. Även en mängd andra produkter har miniatyriserats senaste 50 åren, dock ofta med hjälp av mikroteknik. Med tiden har fler och fler områden som tidigare arbetat med mikroteknik gått över till nanoteknik och ingenting tyder på att den trenden är på väg att brytas.
IBM var de först med att tillverka ett mikroskop med vilket man kunde se enskilda atomer. Detta uppfanns 1981 av IBM-forskarna Gerd Binning och Heinrich Rohrer och döptes till Scanning Tunneling. Mikroskopet ansågs vara så revolutionerande att forskarna fem år senare, år 1986 belönades med nobelpriset i fysik för denna uppfinning.
De två forskarna uppfann också ett nytt mikroskop 1986, med vilket man kunde förflytta atomer, detta döptes till Atomic Force Microscope. Det var med hjälp av det sistnämnda mikroskopet forskaren John Foster, också han IBM-forskare, lyckades flytta 35 xenonatomer på en kopparplatta så de tillsammans bildade bokstäverna IBM.
Det har hänt mycket med möjligheten att se och förflytta atomer sedan dess. Idag kan stora mängder atomer förflyttas på minimal tid.
Idag finns alltså möjlighet att både se och förflytta atomer. Forskningen är i full gång och tillämpningarna blir bara fler och fler. Det råder dock inget tvivel om att tekniken bara är i början av sin utvecklig och att det är enormt mycket arbete kvar att innan vi ens är i närheten av att kunna utnyttja nanotekniken till många av de ändamål man tror sig veta att den kommer att vara användbar till.
